Slöseri med avfall

– varför återvinning är en av nationens ödesfrågor

Enligt statistikcentralen i Finland var den sammanlagda mängden samhällsavfall år 2010 2,5 miljoner ton. Ungefär hälften, dvs. 1,1 miljoner ton, fördes till avstjälpningsplatser.

Fördelningen av samhällsavfall var 470 kilo per person – de största enskilda avfallsgrupperna är livsmedelsavfall, papper, papp och kartong. Man kan iaktta vissa trender, till exempel minskade volymen papper och kartong med en femtedel jämfört med föregående år. Å andra sidan har mängden elektronikavfall (50 000 ton) nästan femdubblats jämfört med början av årtiondet.

Återvinning är nödvändigt för att man ska kunna reagera på förändringar i tiden – på ett smart och hållbart sätt.

Lite avfall, stora utsläpp

I huvudstadsregionen producerade hushållen endast fem procent av den totala mängden avfall år 2010. Enligt Helsingforsregionens miljötjänster förorsakade hushållsavfallet mer än 50 % av den totala mängden växthusgasutsläpp som avfall producerar i regionen. Hur är detta möjligt?

Orsaken till att hushållens andel av växthusgaserna är så stor är att en stor del av hushållsavfallet är blandavfall som hamnar på avstjälpningsplatsen. Detta innebär att sorteringsprocessen av avfall bör effektiveras. Europeiska unionen har börjat vidta åtgärder för att styra medlemsländerna till ett mer resurseffektivt Europa, där allt som går att återvinna också återvinns. Hushållens blandavfall som inte duger till återvinning hamnar inte på avstjälpningsplatsen utan förs till
avfallskraftverk under år 2014.

Förändring är nödvändig. Ny avfallslagstiftning trädde i kraft i maj 2012, i syfte att förebygga tillkomsten av avfall och att kraftigt öka materialeffektiviteten och återvinningen av avfall. I bakgrunden finns det faktum att avfallsmängderna inte har minskat enligt planerna, och att återvinningen inte fungerar optimalt.

Förbudet mot biologiskt nedbrytbart avfall på avstjälpningsplatser väntas träda i kraft år 2016. Samma år ska minst hälften av samhällsavfallet återvinnas eller behandlas biologiskt.

Fullt fart framåt

Återvinning kan genomföras på ett välfungerande sätt. En succéhistoria är de pantbelagda returflaskorna, där returgraden för glasflaskor under 2010 nästan var 100 %. Burkar (returprocent 94 %) och returplastflaskor (92 %) ligger inte så långt efter de heller.

Folket har verkligen anammat återvinningen av glasflaskor: de används och fylls upp igen 33 gånger i genomsnitt. På motsvarande sätt kan det aluminium som används i burkar återvinnas nästan in i det oändliga: de returnerade aluminiumburkarna smälts ned och materialet återanvänds för att göra nya dryckesburkar. Återvinning av denna typ kräver endast fem procent av den energimängd som förbrukades i den ursprungliga tillverkningsprocessen.

Pappersnation

Finländarna – som läser mest tidningar i världen – har också lärt sig att återvinna sina tidningar och annat papper. I Finland samlas ca 70 % av allt använt papper in, vilket årligen gör totalt 750 000 ton, vilket i sin tur täcker 5 % av pappersindustrins behov.

Pappersfibrer kan återvinnas 3–5 gånger, vilket innebär att skogen kan bevaras för fortsatt syreproduktion och bekämpning av klimatförändringen.

Återvinn skräpet!

Det ser alltså bra ut gällande flaskor och papper, nu är det bara att lära sig ta hand om resten också. Det här jobbet kräver en ny attityd och lite ansträngning.

Vinsten i slutändan är betydande: hushållen och den omgivande staden får förbli rena och trygga, miljön belastas mindre och världen blir en lite bättre plats att leva i.